Jag trodde kvällen skulle bli en av de där tysta middagarna där jag bara log artigt och höll masken. Men Otto Kruger fick mig att tappa den när han skrattade åt mig på tyska över bordet. Jag…
Jag stod där ansikte mot ansikte med honom, händerna stadiga, och svarade på hans tyska som om jag fötts till det. Skrattet runt bordet dog på en gång. Gafflar stannade mitt i luften. Otto Kruger var inte van vid att någon vågade möta hans blick på det sättet. Han log, men det var inte ett … Read more